”En vandrande motståndsrörelse”, så kallar Marie-Louise Ekman sin egen mor, (slå upp, henne; det får de olyckligt ovetande göra själva). Och har ni, som är Gävlepublik, tur så pågår hennes utställning på Konstcentrum, fortfarande.
Vad som får henne att göra det blev vi som var på föreställningen i söndags (9 mars-14) eftermiddag, på Dramaten, varse om. Som vi skrattade…
Men som med all, för mig, bra konst och det vill säga, sånt som jag subjektivt gillar så skavde det också; på ett tankeväckande sätt. Och framför allt rörde det sig i miljöer och människokretsar där jag rör mig.
Tyvärr, för storyns skull, hade mamman hunnit flytta in på ett boende men hennes dom var stenhård; hon var helt övertygad om att de där människorna, i dödspatrullen, (läs hemtjänsten, men betänk även alla andra som förvirrade anser våldgästa dem såsom hemsjukvård, handläggare m.fl.) som dök upp i ens egen bostad, när man minst anade det, var livsfarliga och måste hållas på plats ”annars var det ute med en…”
Det skulle vara så enkelt att bara avfärda henne som en dement, gammal och bitter ”illaluktande rugguggla” som dessutom ska var tacksam så att ingen får för sig att hon inte skulle vara värd att tas på allvar; men det är hon.
I äldre kulturer kan de kallas för shamaner där alla vet att de har skruvade tankar men ändå har ett stort anseende som ocensurerade, det vill säga: inte har den där psykiska processen att vissa impulser trängs undan till det undermedvetna, ”sanningssägare” som ser och upplever så mycket före oss andra. Visserligen kan de ha demoner och andar som skyddshelgon för att de inte ska, tro sig, bli ihjälslagna men jag tror att de behövs; som kulturarbetare.
Inte för att de alltid står för den så kallade objektiva sanningen utan för att de kan beskriva en känsla, som hon i det här fallet, av maktlöshet och brist på kontroll över det egna livet. Där har vi väl mycket att fundera över, allihopa; om våra egna liv i nutid och framtid?
Farbror Arnold låter hälsa att han ställer upp frivilligt, som beskyddare från andevärden, för de som bestämmer om andras liv men vill få mer kontakt med sin empati, om så behövs…