Det är självklart att man vill kunna välja men inte om det är ett lotteri ifall åtaganden slutförs eller inte.
Och är det juste att säga, att det är ens eget fel till de som valt skola eller till en som är i stort behov av hjälp med sitt dagliga liv?
”Sorry du valde fel utbildare”. De som sa sig skulle stå för utbildningen plockade ut vad som gick och lämpade sedan över de som ”valde” fel, på andra.
”Sorry, du valde fel utförare av vård/omvårdnad fast det var de som räknade fel, så det kunde inte ge någon vinst och nu läggs det ner i din hemstad”.
Eller ännu värre; de begär sig själva i konkurs. Hur ska man veta det när man sitter och ska välja: elle, belle, bi, utifrån en abstrakt lista? Man har ju inte en aning om ifall utövarna ens själva vet om de kan hålla vad som utlovas.
Tänk, jag tycker inte det! Att det blir ett fritt val, alltså. Jag vill inte ens att det ska kallas så för då ska man veta vilka man har att välja mellan, på riktigt. Inte kunna välja fel för att uppdragen inte fullföljs, i så viktiga och grundläggande angelägenheter i våra liv.
Farbror Arnold är sedan länge paralyserad; av alla mysko så kallade val…