Omtumlad av intrycken och efter en arbetsam dag i Petra tog damerna i The Levanten in på Nabatean hammam, som ligger på gatan utanför entrén till Petra. Det finns fler men den lokala guiden sa att den var den bästa och han skulle gå klockan arton och erbjöd oss att följa med. Herrarna också förstås men takterrassen hägrade mer.
Vi fick först komma in i en ångbastu där stenarna var så heta att det knappt gick att sitta och snodde om oss skynkena ett extra varv när vi upptäckte att det var blandat.
När vi diskret bytt lår tills vi inte stod ut längre, fast de försåg oss med hinkvis av vatten att svalka av med, väntade svalare stenar, trodde vi.
Britsen var upphöjd och kort så vi kunde ha benen upp på väggen med huvudet utåt. Nu blev det ansiktsmassage och stenarna brände åter på ryggen. Vi hade fått varsin svart hård trasa som påminde om smärjelduk, vid första anblicken, och vi uppmanades hålla reda på den. Den togs nu fram för kroppspealingen.
Min massörstackare nös ideligen men var inte förkyld, sa han, utan pekade upp mot ångorna och tvålen och han var bra, även när han gav sig på hela kroppen i nästa rum.
Vi gled in lagom till middagen och den ölen som jag hallucinerat om hela dagen stod äntligen framför mig.
Då kom berättelserna om dagens intryck:
-Såg ni vad hårdhänta en del var med djuren?
-Ungdomarna som förde hästvagnarna körde som vettvillingar och hetsade djur och människor för att det skulle gå undan.
Kamelerna var de försiktigare med. De har någon sorts lugn över sig. Respektingivande djur som måste ha varit ovärderliga, för att de klarar sig över en vecka utan vatten och två utan mat, när karavanerna drog fram.
-Det var ju små barn som fick ansvara för att få envisa åsnor, hästar och vuxna människor att komma upp för alla, sju hundra och några till, trappor upp till klostret!
Ett litet barn hade sprungit i väg med en femdinar-sedel (ca 50 skr) och kastat resterade vykorten på kunden, i sin iver.
Kanske för att visa någon vuxen hur mycket pengar hen trott sig fått eller för att vuxna sagt att; så ska man göra istället för att växla tillbaka. Vad visste vi? Spekulationens vågor slog höga.
-Såg ni pojken som tände en cigarett och låg mot en klippa så man fick en känsla av att det inte var tobak han rökte på?
Själv hade jag sett hur vår lokala guide smekte ett litet barn på huvudet som kom fram till honom och tryckte sig för att få kontakt men sa:
-Det pågår en kampanj att inte köpa av barn så de ska börja i skolan i stället.
Man kan undra varför de inte inkluderar även turisterna i denna kampanj.
Farbror Arnold skulle nog ha föreslagit att vi startade upp Djur- och Barnpolisen i Petra…