Rent internationellt verkar synen på oss vara att vi även kan fokusera på varför någon begår knepiga handlingar och inte bara vill ta reda på vem som är ”skurken”.
Inom litteraturen kan svenska författare kittla rejält, med det konceptet, och inom politiken fanns länge ett begrepp som kallades: den svenska modellen – staten och kapitalet – modellen som stoppade den svenska revolutionen på 30-talet.
Tyvärr verkar många tro att den fortfarande finns; att fackförening och arbetsgivare är två jämbördiga parter som samarbetar för Svenska statens bästa.
Den nuvarande statsministern hänvisar fortfarande till ”den svenska modellen” när han beskriver den som att det är arbets-givare/arbetskraft-köpare som för samhället framåt, med sin jakt på nya vinster för sina affärsidéer, men att det sker med hjälp av den svenska modellen; inte genom stora uttag av skattepengar och utan garanti att samhället faktiskt förs framåt. Andra ser hur det utarmas…
För mig är den tiden förbi; för länge sedan. Det är även den tiden då fackföreningsrörelsen och den som vill bli vår nästa statsminister står som en garant för att lagen följs, så att inte arbetsköparna får ett helt fritt spelrum för sitt synsätt och iver att berika sig själva. Mitten-partierna är pinsamt och skrattretande likriktade i sin syn på marknadens samhälleliga välvilja.
Synsätt på arbetskraft – som en vara – har krupit ända in där inga vinster ens görs utan där det bara ska hållas en budget. Man vill ha människor fjättrade vid sina telefoner, ifall arbetsgivaren behöver få tag på dem. De redan anställda beordras ut om det inte finns någon på ”stand by-listan” att ringa till, som vill ”ställa upp”; de som kanske tröttnat på att bli bortfintade när det är dags för – Lagen om Anställnings-Skydd – att träda in. SECO gjorde en bragdinsats som strejkade för att motarbeta detta som blivit vardag för många timanställda. Övriga förbund försöker sprattla lite när de försiktig hävdar att våra yrkeskunniga utländska klasskamrater ska ha löner, enligt kollektivavtal.
Den politiska oviljan lyser med sin närvaro.
Farbror Arnold skulle ha undrat hur f..n jag orkar hålla på, i värmen…
Men så här lät det när man sjöng om Staten och kapitalet på 70-talet:http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M
Och på 80-talet: http://www.youtube.com/watch?v=Ya6z54IHdu0