Det finns övergångar och övergångar.
När vi skulle ta oss över från Jordanien till Israel fick vi i efterhand reda på att det finns tre vägar att ta: två för turister och Israeler; och en för turister och Palestinier.
Vår Israeliska lokala guide satt på andra sidan och fick vänta på oss från nio på morgonen till efter tolv. Hennes dagsschema sprack. En säkerhetskontroll som skulle gått på en halvtimme-timme, om vi valt en av de andra, plus restiden.
I efterhand var jag glad att vi tog den vi tog, för att få känna på, lite.
Nu vill jag bara tydliggöra att jag respekterar Israels säkerhetspådrag. De har all anledning att kolla med tanke på att de blivit utsatta för bland annat självmordsbombare och det är lätt för oss turister att fördöma och underskatta den skräck som det måste sätta i människor som tvingas leva i så sjuka miljöer. Det är inte det…
Det som smärtar mig är behandlingen av alla andra som inte är religiöst indoktrinerade, vilket även en del Israeler är, eller ännu inte blivit för kränkta av arrogans och den nedlåtande behandling som det innebär att bestraffas kollektivt. Det låg något otrevligt i luften och en känsla av att inte vilja göra det smidigt och hjälpa till fanns där; och med tanke på den barriären som Israelerna satt upp runt Västbanken så måste en del Palestinier uthärda checkpoints av olika varierande grad varje dag de ska till och från sina jobb. Vill man inte skapa nya terrorister så måste man tänka sig för lite.
Så mycket onödigt krånglande och man funderade vad i all världen de skulle få reda på för något genom dessa passkontroller. Det enda det ledde till var att tvinga in folk i olika köer; där ingenting nytt hände. Jag har stått i långa säkerhetskontroller förr men då oftast möts av visserligen stramisar men av skapligt neutrala attityder ändå.
Vår reseledare lyckades bli av med sina väskor genom en vägg. Vi hade lämnat in dem från utsidan, där de taggats efter att man stått i kö och hämtat en sådan; och visat passet och sen ny kö, in med väskan genom ett hål med röntgen och genomgång, förmodar jag. Det var sammanlagt sex passkontroller med lappar att få från den ena och ge till den andra, som de skiftade sinsemellan. Vid station fyra ungefär skulle vi hitta våra väskor i en salig röra av väskor slängda på varandra och med irriterade människor som rev i dem och det kändes inte bra.
En familjemedlem hade blivit stoppad, tillsammans med reseledaren, och vinkade och ville att vi skulle komma. Jag försökte prata med passkontrollanten vi just passerade men The Man gick bara mot hela strömmen med en mycket upprörd kontrollant i båset som skrek och krävde att han skulle vända. Jag hoppades att de skulle se att han var turist.
Vakterna hade stora otäcka vapen som ändå var en västanfläkt mot vad de bar inne i Israel. Väskor som inte var deras hade taggats med deras pass!?
De fick gå igenom en annan väskhög vid security men reseledarens väskor var borta och ingen ville hjälpa till. De hänvisade honom att leta igenom kaoshögen igen som vi redan hade gått igenom flera gånger själva. Den fanns inte där. Då tyckte de att han skulle sitta ner och vänta men det gjorde han förstås inte. Han hävdade sin nationalitet och turiststatus och vips kom de med hans väska. Frågan blev: om han inte haft det utländska passet att vifta med?
Apropå stora otäcka vapen i Jerusalem så skulle farbror Arnold darrat om han såsom vi såg när de satt och drack öl samtidigt; både civila och militärklädda…