Många försöker anamma påfundet med att fira en nationaldag den 6:e juni och tittar avundsjukt på Norrmännens firande av sitt datum; av befrielse. Vad är det vi ska fira? ”Gustav Wasas; nånting”? Så kan det låta när man frågar rakt ut vad det egentligen är som firas den 6:e juni.
Personligen är jag uppväxt med att den dagen kallades Svenska flaggans dag och har många år förvirrats av att det skulle vara en nationaldag. När jag bodde nere på Gotland så var det en militär dag då det var fan-utdelningar och parader där nu tornerspel tagit över under medeltidsveckan.
Jag kan sträcka mig till lokalpatriotism men skulle inte för den delen ändå vilja att tiden skulle stanna med att jag föddes och växte upp där.
Jag är tacksam för att fler upptäcker denna gästvänliga plats och för utvecklingen vidare. Nu för tiden får jag många Italienska, och andra utlänska matvibbar, av all mat som blivit poppis att odla och faktiskt närproducera där. Inte mig emot. Inspirera mera.
Det gör heller ingenting att det blandas upp med gamla traditioner som saffranspannkaka och rökta flundror och jag skulle gärna se att en motsvarande utveckling skedde med Norrland; där jag bor idag. Hellre det än att det utarmas både kulturellt och befolkningsmässigt. Att åka runt i Norrland sommartid, som vi gjorde i många år, och vildcampa med husvagn ÄR vildmarkshäftigt men också bitvis både ödsligt och sorgligt precis som Gotland var, för inte allt för länge sedan. Ändå ser man potentialer överallt som tyvärr ingen tar tillvara.
Mygg- och knott-biten har jag blivit, även på Gotland. Myggen är inte lika giftig norrut men är desto fler kring midsommar men proffsen har beckolja, som luktar underbart av brandrök och tjära.
Tyvärr, kan jag också säga om att de som ville öppna matställen under många år trodde att svenskarna bara äter pizza och kebab i stället för att sätta gamla farmor/mormor i köket och låta henne sköta långkoken och bjuda matgästerna på. Nu är det sushi på längden och tvären som de nya matställena satsar på. Det tycker jag är slöseri med alla recept som kommer till Sverige och bara försvinner ner i de privata hemmens grytor.
Där är Rosengård, i Malmö, ett föredöme som körde och kanske fortfarande kör kollektivet Yalla Trappan, där man bland annat organiserar de som är villiga att dela med sig av sina recept offentligt och servera och det finns fler projekt som arbetar i det fördolda utan att uppmärksammas.
För att inte tala om Gävle Cityfest, när det startades upp, med små internationella matstånd i esplanaden innan den blev kommersialiserad av svenska månglare som vi borde ”kastats ut ur templet” och utvecklat vidare så att mathållningen och hygienen kunde följa hälsovårdslagen.
Farbror Arnold skulle tyckt att det var roligare på vår egen nationaldag, midsommarafton, där vi firar ljusets höjdpunkt, har den världsbereste Evert Taube; och Hugo Alfvén i bakgrunden och som även skulle kunnat föreslå att vi -dagen till ära- sjunger: Öppna landskap av Uffe Lundell som nationalsång…
Maestro! Varsågod: